Ilskan ....
Ilskan har jag oxå haft hela mitt liv.
Kommer ihåg när jag var en....11-12 år....stod i mitt pojkrum och övade knytnävslag i luften....inte skuggboxning, utan jag visste att jag bara kommer att slå en gång....hårt.
En klasskamrat som sa nåt "kränkande" om min pappa. En skitgrej givetvis, men klasskompisen hade ett mycket bättre självförtroende än mig....det var bara att slå.
Inget slag utdelades....inte den gången iaf. Inte pågrund av det.
Kommer ihåg att det var skönt att stå där och slå....fantisera om makten jag skulle ha i en halv sekund....vilken känsla. Tänkte inte alls på konsekvenserna. Herregud....
Våldet fick en ny sving i 7:an.
Trodde jag var tuff....klädd som en hiphopare...haha...klotter, skadegörelse....men fick aldrig den där maktkänslan av det.
En annan 7:de klassare blev mobbad och fick stryk av min bäste vän...jag deltog aldrig i det, men stoppade aldrig det heller.
Förstår mig inte på att mobba nån.....förstår mig på den som blir mobbad. Vilken jävla ilska och vilket jävla hat den personen måste känna.
Livsfarligt!
8:an...9:an där nångång......då började det på allvar. Våldsvågen....vägen till kaos....vägen som gjorde att jag blev en pappa till fyra barn.
Vägen som nästan gjorde mig till alkolist.
Vägen till en annan värld......där jag bestämde vem som skulle må dåligt, vem som skulle ligga och blöda, vems liv som kanske blev förstört. Fan....har svårt att känna på tanken, att JAG kan ha förstört ett eller flera liv....bara för att jag njöt av våldet. Av makten...av uppmärksamheten från dom runt omkring....av tjejerna som inte förstod att jag var ett svin, en feg jävel som kände sig ensam.
Det här får jag återkomma till.....orkar inte mer.....det tar energi....för jag vet att jag fortfarande skulle njuta av det....37 år gammal.
