Nojjan
Nu e jag här igen....hos henne....kvinnan jag är så jävla kär i....kvinnan jag älskar.
Men är så jäkla nojjig att det har varit en annan man här när jag höll mig borta.
Egentligen har jag inget med det att göra, då det var jag som lämnade henne.
Lämnade henne för att jag var nojjig över alla killar som kontaktar henne....stup i kvarten känns det som.
Men egentligen....tänk efter....1...2...3...4 med hennes ex som nog inte är ute efter nånting, utan bara känner sig ensam.
Jag hotade honom....sa att jag skulle slå ihjäl honom....fan va pinsamt. Det är ju inte sån jag vill va. Vill ju vara den där lugna killen, den hon behöver.
Men hon har gjort fel...när hon skrev till nr 1 att hon blev sugen, när han skicka en bild på sig själv. Jag satt bredvid när mms:et kom. Vi hade varit tillsammans nån månad.
Några veckor efter skrev hon det där, hon var ensam hemma och hade druckit vin....jag hade inte svarat på telefon under kvällen. Fan gjorde jag inte det för...hade jag den på ljudlöst ? Vet inte...
Hon behövde mig då.....jag fanns inte där....hon sökte uppmärksamet av nån.
Jag läste deras korta chatt på FB efteråt....hon hade gett mig lösenordet för att jag skulle hjälpa henne med en sak. Elakt av mig.....Meb hade jag fått reda på det annars ? Hade det fortsatt ?
Vem vet....ingen ide att spekulera.
Vilket jävla utbrott jag fick.....idiot man är.
Vad beror nojjan på ?
Bara för att K gick bakom ryggen på mig? Ja...det är en bidragande orsak...men jag har väl alltid varit nojjig.
Alltid varit LIVRÄDD för att inte få vara med. Känner mig som ett litet barn....det är samma känsla som jag alltid haft. Fast värre.
Det var länge sen nu som nojjan tog en paus......konstigt att man aldrig provat en drog....låter skönt att få driva bort.
Men det kommer aldrig hända.
